Det hela började egentligen drygt 10 dagar innan själva förlossningsdagen. Jag hade upptäckt små utslag på kroppen och de kliade något fruktansvärt och för varje dag kom det fler utslag. Tillslut såg det ut som om hela jag hade legat bland brännässlor i flera timmar. Jag var röd och knottrig ända från magen ner till tårna och ut i fingrarna. Så måndagen den 15 februari gick jag upp till vårdcentralen för att få reda på varför jag har dessa utslag och få någon salva så de försvinner. Men kvinnan jag pratade med verkade veta lika lite som jag, hon sa att det såg ut som vanliga nässelutslag och att de bör försvinna efter några dagar. Hon skrev även ut en hudkräm som jag skulle hämta ut på apoteket. Hon ville också att jag skulle ta ett blodprov för att se så att utslagen inte berodde på någon inflammation i levern. Men när jag kom in till labbet och skulle ta blodprovet så fungerade inte deras datasystem, de fick inte fram mina uppgifter. Nehe, då skulle jag åka upp till Ryhov (sjukhuset) nästa morgon och ta blodprovet där. Så det gjorde jag. Men det var inget fel där inte, allt såg bra ut.
Onsdagen, alltså dagen före min förlossning, åkte jag upp till vårdcentralen igen. Jag var förbannad! Jag kunde inte sova på nätterna, jag höll på att bli tokig av alla utslagen och hudkrämen hon skrev ut (som kostade 200 kr..) fungerade inte ett skit och jag visste inte vart jag skulle ta vägen! Läkaren sa fortfarande att hon trodde det var vanliga nässelutslag som skulle försvinna.. "Men jag har inte ork att vänta på att de ska försvinna, min förlossning är beräknad tills imorgon och jag har inte fått sova på över en vecka, jag kommer inte orka med min egen förlossning om jag inte får något som hjälper!". Efter att hon sett mig sitta där och lipa och skrivit ut ännu en salva sa hon att hon kunde ringa till förlossningen på Ryhov och fråga ifall utslagen kunde vara graviditetsrelaterade. När hon kom tillbaka efter samtalet berättade hon vad de hade sagt på förlossningen, att de ville att jag skulle komma upp så de fick kika på mina utslag och eventuellt sätta igång min förlossning om de trodde att utslagen var graviditetsrelaterade.
Så vid 5-tiden på onsdagen åkte jag upp till förlossningen och jag fick träffa en läkare och en studerande som tittade på mina utslag och även gjorde en gyn. undersökning för att se hur min livmodertapp såg ut. Efter att ha pratat lite sa läkaren att hon ville sätta igång mig dagen efter. Så jag fick en sömntablett och åkte sen hem.

Torsdagen 18 februari vaknade jag tidigt på morgonen, jag hade fått sova lika lite som innan trots sömntabletten, och började packa väskan jag skulle ha med mig till förlossningen. Vid halv 9 körde mamma upp mig till förlossningen och var sedan tvungen att åka tillbaka till jobbet en stund.
Det första jag fick göra var att mäta barnets hjärtljud och eventuella värkar. Sedan satt jag och väntade i ca tre timmar,  Jimmie hade kommit upp med en kortlek så vi satt och spelade kort tills barnmorskan kom ut och sa att det var dags nu. Då var klockan 11.30.

De visade mig till rummet jag skulle bo i under den här dagen och jag fick lägga mig i sängen och sära på benen, sedan tryckte de in en tablett som skulle sätta igång det hela. Insättningen av den lilla tabletten gjorde fan mer ont än vad det gjorde att trycka ut Molly! Menmen.. Mamma kom upp till mig och hade köpt frallor, munkar, wienerbröd, coca cola och fan och hans moster. Jag åt någon fralla och en munk, sedan gick vi ut till allrummet och tittade lite på teve (på förlossningskliniken, passande..). Efter en kvart började jag känna värkar. Jag hade aldrig tagit någon profylaxkurs eller överhuvudtaget övat på andningen, hade bara fått en 5 minuters visning av en barnmorska, men jag visste precis hur jag skulle göra.


Efter ett tag blev värkarna smått smärtsamma och jag ville ha någon sorts bedövning. Det enda de kunde ge i det stadiet var en vanlig värktablett.. Sen började det bli riktigt jobbigt! Värkarna kom med mindre än en minuts mellanrum, och jag hade öppnat mig 3 cm. Jag bad om epidural (ryggmärgsbedövning) men den kunde jag inte få innan jag hade öppnat mig 4 cm så de satte igång lustgasen. Den var min bästa vän i ca en och en halv timme då värkarna var som värst! Då kollade de ifall jag hade öppnat mig yttligare en centimeter så att de kunde ge mig epiduralen. "Oj... du har öppnat dig 9 cm redan! Tyvärr är epiduralen rätt meningslös att ge vid det här stadiet för det är snart dags för dig att krysta och epiduralen finns till för att hjälpa till under öppningsvärkarna, inte krystvärkarna." Jaha, det var som fan. Det var bara att fortsätta med lustgasen då. Ni som använt lustgas förut vet att man blir väääldigt avslappnad, nästan somnar när man andas in den. Man hänger heller inte riktigt med i vad som händer eller sägs runt omkring en. Därför vet jag inte riktigt hur eller när, men här någonstans tryckte de hål på hinnan så att vattnet gick. Inget märkvärdigt, kändes som om jag kissade ner mig.

Efter ett tag tyckte jag att lustgasen inte gav någon effekt längre och återgick då till profylaxandningen.

Sen var det klockan 17.30 och det var dags att krysta! Jag krystade och krystade och klämde nästan sönder min stackars mors hand. Och mitt i krystningen skrek jag "Ge mig wienerbrödet, jag måste äta något!!" och mamma undrade hur i helvete jag kunde tänka på mat när jag ligger i smärtor som man inte ens kan föreställa sig om man inte varit med om det! Men jag ville ha mitt wienerbröd. Sedan fortsatte jag. "Du är jätteduktig, fortsätt så! Verkligen jätteduktig är du. Vi ser huvudet, nu är hon snart ute! Några krystningar till. Stopp!" Rätt som det var kände jag hur de drog ut bebisen och barnmorskan höll den i famnen. Jag kunde varken gråta, skratta eller göra någonting. Självklart blev jag jättelycklig (efter ett tag) men först kunde jag inte känna någonting eftersom att jag var så chockad. Typ.. var det VERKLIGEN en bebis i min mage, wow?!
"Är det en flicka eller pojke?!" frågade mamma. "Vi vet inte än, navelsträngen är ivägen och den ligger med benen i kors". Så de sekunderna vi väntade på att få höra vilket kön barnet hade kändes som en eeeevighet! "Det är en flicka, grattis!" utbrast en barnmorska. "Åååh herregud, kan hon inte få heta Molly!!??" grät mamma helt överlycklig. "Jooo" sa jag, fortfarande i chock. Men när de väl la henne på mitt bröst och hon låg där gapade efter bröstet som en liten guppy så glömde jag bort ALL smärta jag känt under förlossningen, det var precis som om den aldrig funnits där.

Det är jättesvårt att förklara sina känslor.. Men tänk er alla glada och lyckliga känslor ni någonsin känt , i en enda känsla, så kan man säga att det känns att få titta och känna på sitt barn som man i nästan ett har gått och undrat över. Det är helt sjukt. Det häftigaste jag varit med om. Vissa säger att de aldrig kommer att glömma bort den smärta de kände, men jag har nästan glömt det helt. När jag låg i värkar så lovade och svor jag på att ALDRIG mer skaffa barn, för fyfaan vad ont det gjorde. Tänk mensvärk.. och multiplicera det med tusen! Krystningarna går inte direkt att förklara.. Man kände sånt tryck neråt, som världens bajskorv skulle ut, och det enda man kunde göra var att försöka pressa ut det, det gick inte att hålla inne. Det som gjorde mest ont med krystningarna var inte när jag väl krystade, utan det var när jag tog ett par andetag mellan krystningarna. Somsagt, det är omöjligt att förklara. Man får helt enkelt uppleva det själv! Men det var garanterat det häftigaste jag varit med om, ever.
Är stolt över mig själv, att jag klarade att gå igenom det här utan gnäll och skrik pch utan bedövning (förutom lustgasen.. och en ipren, sorry!). Jag visste inte att jag skulle vara så lugn och duktig, vill inte skryta men... klart fan jag vill skryta! Jag är 17 år gammal och hade knappt 4 månader på mig att förbereda mig inför allt, men det gick hur bra som helst!  

Några tips till er som är gravida och går i väntans tider:
- Oroa er inte för förlossningen! Gå inte och tänk på hur ont det kommer att göra, bli inte rädd och orolig för då kommer antagligen din förlossning bli mycket jobbigare. Jag tänkte inte särskillt mycket alls på förlossningen, jag hade varken förhoppningar eller kände någon rädsla, jag tänkte bara på att jag skulle ta itu med det när det väl är dags. Och låt för Guds skull inte andra skrämma er med hemska förlossningsberättelser! "Du vet, en kompis till mig, hennes förlossning tog 2 dygn, hon sprack ner till röven, de fick dra ut ungen med sugklocka och hon hade navelsträngen runt halsen.." och blablabla. För det är sällan en förlossning är så dramatisk (kanske på film).
Dessutom var personalen på Ryhovs förlossning över all förväntan. Helt fantastiska och stöttande och trevliga.. helt underbara haha! Så ska ni föda på Ryhov har ni absolut ingenting att oroa er för vad det gäller att få stöd och hjälp med allt du behöver.

Profylaxandning - den hjälper mer än ni tror, det var den absolut bästa bedövningen!

Nu måste jag sluta, Molly skriker!

Har nyss ätit nachos, skulle kunna leva på det.. Skulle precis ta ett glas is men då var det någon som inte stängt frysen ordentligt så det var bara vatten :( haha. Hur som helst, idag spenderade jag mitt presentkort på babyproffsen som jag fick av min syster i julklapp! Det var ju inte billigt där inne direkt.. Men för 300 kr fick jag babyolja, nappflaska, två filtar, ett par mammatrosor och 3 paket tvättlappar, haha. Sen kikade vi lite på ikea, är dags att köpa säng och sånt snart med. Kommer bli kul att inreda rummet :D

Men nu ska jag ta en glass och glo på teve. Byee!

Förlåt, jag har inte orkat skriva eller göra någonting alls i brist på energi.. jag sover jättedåligt om nätterna nu, då det är ett stort hinder att bara vända sig i sängen haha. Ont i ryggen har jag också, usch nu får du komma ut!

Igår var jag i alla fall på "unga föräldrar"-gruppen. Jimmie var också med (tyvärr, kan jag säga såhär i efterhand). Men vi pratade hur som helst om förlossningen för det mesta. Alltså man trodde att man visste allt om hur förlossningar går till, hur det blir när vattnet går och bla bla. Men efter att ha fått lyssna på barnmorskan som var där igår (som var uppvuxen i Afrika, awesome!) så satt man där som ett fån och tänkte "oj, det här hade jag ingen aning om.." Ni som tror att när "vattnet går" betyder att det kommer en stor floood med vatten och att man har 5 minuter på sig att få ut ungen - ni har tittat för mycket på film.. Haha. För så är det inte alls. Tyvärr, skulle jag vilja säga. Jag hade velat ha lite drama! haha.

Det är väldigt häftigt hur kroppen anpassar sig både under graviditeten och inför förlossningen. Man behöver i stort sätt inte göra någonting själv.
Sen gick vi igenom andningen lite, som är väldigt viktig när man får värkar. Andas man rätt och är koncentrerad på andningen så känner man inte smärtan lika mycket.
Det höll på i ungefär två timmar, så jag kommer inte ihåg precis allt vi pratade om. Men jag minns det viktigaste. Ska dit nästa onsdag också och då ska vi prata om amingen bland annat. I gruppen var det även en till tjej i från Bäckadalsgymnasiet, hon var 18 år och gick mode/design. Kul att de har sånna här grupper där man får träffa tjejer och killar i samma ålder som går igenom samma sak som en själv. Hade inte känt mig bekväm med att sitta med par på 30 år som är gifta och bor i stort hus och har alla fördelar för att skaffa barn.

Nu har jag i alla fall börjat känna av sammandragningar, alltså värkar typ fast förståss inte lika kraftiga. Men ont gör det, det spänner som satan och magen blir hård som en sten. Sen släpper det efter 30 sekunder ungefär. Hörde att har man mycket sammandragningar veckorna innan man ska föda så är det vanligt att man föder tidigare än satt datum. Vi får väl se.. nu är det ju drygt 4 veckor kvar, lite mindre.


Nu ska jag ta mig en glass, glassbilen var här igår så passade på att köpa.

Sitter i skolan just nu, slutade för drygt en timme sen. Men jag ska vara på mödravårdcentralen vid 15.30 och orkade inte åka hem innan så stannade kvar här och sitter nu på Ronjas lektion (som vanligt).
Inatt drömde jag om min bebis (igen) fast det var faktiskt första gången jag drömde att bebisen var en flicka! I drömmen hade tydligen Jimmie haft hand om bebisen sen födseln och jag hade inte fått träffa henne på ungefär ett år :( Hennes första ord var "dadda" och jag blev skitsur haha. "Säg mamma!!!!" x)

Vi får väl se vad det blir för kön, nu är det ju trots allt bara en månad (exakt idag) tills h*n kommer! Helt sjukt.. tror inte att man fattar att man ska bli mamma förrän man får se sitt barn för första gången, trots att man tror att man fattat det. "förstår du vilket ansvar det är?" Ja DET förstår jag, och bara för att jag är yngre än många är när de skaffar barn betyder inte det att jag inte kan ta de ansvaret, för det kan jag. Hade jag inte trott på mig själv hade jag valt att adoptera bort barnet, för hennes/hans skull.. Det enda jag oroar mig för är framtiden, hur det ska bli om några år med arbete och bostad och sånt. För jag tänker ju inte bo hemma tills barnet är typ 18, haha. Men det är ju inte direkt a piece of cake att få ett jobb i dagens samhälle, och har man dessutom hoppat av skolan så kan det ju komplicera saker och ting ännu mer. Men man får ta en dag i taget helt enkelt, inte gå och tänka så mycket på allt sånt utan ta det när det kommer. 

---

 Du har klarat av 89% av graviditeten.

 Du har 30 dagar till förlossningen.

Bebisen

Bebisen väger nu omkring 2.5 kg och är c:a 47 cm lång. Den här veckan har bebisens naglar definitivt nått kanten av fingrarna. Vid förlossningen kan naglarna se ganska långa och spetsiga ut. Bebisen riskerar inte lika mycket att riva sig själv med naglarna eftersom det är så ont om utrymme i livmodern vid det här laget.
Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar.

Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar.

Jag

Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför naveln och din viktökning ligger sannolikt omkring 10.8 till 13 kg. De flesta kvinnor börjar känna rejält sig tunga och otympliga och börjar tänka “ska bebisen aldrig komma ut?”. Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag.

Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Livmoderhalsen behöver vara 10 cm öppen för att bebisen skall kunna förlösas.

Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!

Okej nu är jag verkligen inte hungrig längre i alla fall.. Åt en stor portion med spaghetti och köttfärssås, väntade 2 minuter och skickade ut pappa i köket för att hämta mer. Nu är jag proppmätt.. fast jag har nog liite plats kvar på kladdkaka.. och grädde! Haha.

Jag har kommit på en sak, vilket jag borde insett för länge sen.. Det är lite svårt att förklara men ibland känner jag regelbundna svaga rörelser i magen, med regelbundna menar jag att det kommer en spark var tredje sekund. Alltså t ex: 1-2-spark-1-2-spark-1-2-spark osv. Fattar ni, haha? Det dunkar liksom, som hjärtat!
Jag blir alltid orolig varje gång jag känner detta, eftersom att det inte känns som "vanliga" rörelser och de är alldelles för långsamma och tydliga för att vara hjärtslagen. Men ack så DUM jag har varit då! Jag läste lite om graviditet på en tjejs blogg, och såfort jag läste ordet "hicka" så trillade poletten ÄNTLIGEN ner!

De regelbundna små rörelserna är ju bara hicka! Här har jag gått och oroat mig och så plötsligt slår det mig att det är hicka! När jag insåg detta fenomen så blev jag tårögd och kände en stor lättnad, haha.

Jag drömde om min förlossning inatt, haha. Är ju beräknad till 18e februari men i drömmen var det fortfarande Januari, och jag var tillsammans med Jimmie (not so real).. Jag drömde att jag hade världens värkar och svinont, sen helt plötsligt vaknade jag upp på sjukhussängen och lite längre bort låg min bebis, en pojke. Läkarna sa att jag hade blivit sövd under förlossningen, haha? Så vettifan hur de hade fått ut ungen. Men jag tittade på bebisen och den log direkt mot mig så fort den såg mig, haha aaw.. Fast helt plösligt blev bebisen mörkhyad!? Sen försvann det men då fick han fräknar i hela ansiktet istället. Och han kunde gå också, några timmar gammal. Så jag fick springa och jaga honom så han inte skulle springa iväg. Aja, man drömmer rätt lustigt när man är gravid.
Hur som helst så tror jag att det blir en pojke, för varje gång jag drömt om bebisen (och det händer väldigt ofta) så är det alltid en pojke. Men man vet aldrig! Känner stor press på mig då folk i skolan satsat pengar om vad det blir för kön, haha (;

Sorry, dålig uppdatering igen hehe.. Har bara inte orkat sätta mig framför datorn, speciellt inte nu när den är som den är. Stängs av efter typ 5 minuter och då blir jag bara irriterad och det förstör min dag!
Men hur som helst, X-mas is ooover! Tänk att man handlar, pyntar och stressar SÅ mycket för bara en dag? Nästan tur att den bara är en gång om året, får panik när det är 100 000 människor på a6 samtidigt som ska köpa julklappar! Jag var väldigt sent ute med mina julklappar, hehe. Köpte dem dagen innan.. Hade dock inte så många att köpa till. Det var jag, mamma, pappa, syster och hennes pojkvän på julafton.
Detta köpte jag:
Mamma - Erik Grönwalls (idolvinnaren) skiva. Mamma är typ kär i honom. Fast hon hade kollat på kvittot när hon städat mitt rum så hon hade sett att jag köpt den till henne, det var ju bra! (y) Sen köpte jag en annan grej på ikea, som man använder när man kokar korv (hahaha?), svårt att förklara!
Pappa - 2 trisslotter och 5 tian-lotter. Han vann tio kronor, woho!
Anna (syster) - En ljuslykta och några blockljus till. Rätt svårt att veta vad någon man träffar så sällan vill ha..

Sen fick jag det här:
Av mamma - 500 kronor + 4 trisslotter, vann 50 kronor ;D
Av pappa - 2000 kronor
Av min syster - En söt bebisleksak plus ett presentkort på 300 kronor hos babyproffsen, hihi.

Det var en mysig jul, satt och spelade vilda gester, TP, alfapet och buzz till klockan 4 på morgonen haha. Anna hade köpt ett nytt spel, google eyes, verkade skitkul men det kunde vi ju inte spela eftersom att spelkorten var på finska : ) Awesome!

Nu är jag i alla fall hos min far och sitter här vid en fungerande dator. Ska ta mig till stan i morgon och kolla in mellandagsrean, hittade ingenting alls på a6 när jag var där igår. Orkade knappast leta efter något heller, man kom ju knappt fram bland folkmassan..

---

Jag var ju hos barnmorskan i tisdags för att se så att min mage växt, och det hade den! Och min bebis har vänt på sig, så den har huvudet neråt nu (: Vi gjorde ett litet snabbt ultraljud bara för att hon ville se så den hade vänt på sig. Älskar ultraljud, hade kunnat ligga ett helt dygn och bara tittat..

En anonym har tydligen hakat upp sig på att barnet ska bo hos mig, och jag vet nog mycket väl vem det är som skriver och är det DU (J*****) - jävligt omoget av dig, för du vet hur det ligger till för vi har pratat om det!



3 § Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

15 § Barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med.

Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Särskilt förordnade vårdnadshavare har ett motsvarande ansvar.

 

Are we done here now?

Tänkte skriva ner svaren på några frågor som jag fått under min graviditet (igen..) om det skulle intressera någon!

1. Hur långt gången är du nu?
- Jag har 65 dagar kvar! Är alltså i 30e veckan :)

2. Hur mår din du både psykiskt och fyskiskt?
- Min kropp mår alldeles utmärkt förutom att jag får snabbt ont i ryggen om jag står upp för länge, sitter/ligger på fel sätt. Sen har jag mycket bristningar på rumpa, lår och bröst men inga på magen än så länge. Jag har nog ärvt mammas många bra gener, hon säger att hon aldrig mått så bra som hon gjorde under sina graviditeter. Det är nog likadant med mig. Inga svullna fötter, inget illamående eller andra problem.

3. Verkar människor mycket snällare mot dig nu när du är gravid?
- Hm.. Det är inte direkt så att främmande människor ler åt mig så fort de ser mig och mina vänner är som vanligt. Det är nog mest människor i skolan som jag inte pratat så mycket med tidigare som kommer fram och frågar hur jag mår och så där. Det är hur trevligt som helst.

4. Har du köpt mycket bebiskläder eller barnsaker osv än?
- Jag har inte köpt mycket alls vad det gäller kläder, bara det jag la ut på bloggen för ett tag sen. Men jag har fått mycket kläder av min moster, allt från strl 50 till 68. Men jag har inte köpt några barnsaker såsom vagn, säng, skötbort osv. Det tar fixar vi antingen precis innan barnet är fött eller när det är fött.

5. Hur blir det med vårdnaden av barnet?
- Antagligen gemensam vårdnat, vilket betyder att hon/han kommer att bo hos mig men Jimmie kommer få träffa sitt barn precis så mycket som han vill och har rätt till. Viktiga beslut om t ex skolgång och sånt kommer att tas tillsammans och är det papper som ska fyllas i om barnet måste båda skriva under. Det ordnar sig alltid, tyvärr vet jag inte mycket mer om den saken, och när vi ringde och skulle ha en tid till familjerätten så sa kärringen där att vi skulle vänta tills barnet är fött? Vill gärna veta innan!



Det var allt jag kom på för tillfället.
Förresten ska jag börja skriva ner vad och hur mycket jag äter dagligen, inte för att ni kanske tycker det är så kul att läsa om vad jag stoppar i munnen, men för att jag vill hålla koll på det!

Today, måndag:
Lunch - Spahgetti och köttfärssås i skolan.
Mellanmål - 5 klementiner och en risifrutti
Middag - Två hamburgare (utan bröd) och pommes
Kvällsmat - Fyra mackor och en risifrutti (hjälp..)
och så en massa is ofc!

.. ja det går undan, känns som om det var sommarlov förra veckan. Och efter jul är det babydags, hihi (a)
Jag vill ha februari NU, längtar ihjäl mig! Tänk när jag får hålla min lilla bebis i min famn för första gången.. aaw.

Var ledig idag, men ingen sovmorgon för det. Kunde inte sova längre än till 8 + att jag var tvungen att springa på toaletten tjugo gånger, hehe. Men när Ronja hade slutat så åkte vi upp till a6. Åt på mcdonalds (jag kommer väga 100 kg om en vecka typ, haha..) och kikade lite på ikea. Köpte lite ljus och sånt som behövs nu när det är så mörkt.
Sen var jag inne på h&m och jag kunde inte låta bli att gå in till barnavdelningen och kolla! Så himla söta kläder! Så små. Tänk att man själv varit sådär liten, haha.. svårt att tro ibland. Aja, köpte i alla fall med mig lite.


Leoparddräkten blev jag kär i så fort jag såg den, är svag för leopardmönstrat, haha.
Den andra är ett litet set med en body, sparkdräkt, t-shirt, byxor och mössa. Blev irriterad
först för hittade bara set i rosa eller blått, varför ska allting gå i de färgerna? Men tillslut hittade
jag vit/grön. Eftersom att jag inte har någon som helst aning om vilket kön det är så.


Och igår gjorde jag glukosbelastning.. THANK GOD att man bara gör det en gång under graviditeten! Usch det var vidrigt! Först tog hon ett blodprov och efter det skulle jag dricka den här sockerlösningen.. Tänk att inte ha ätit på 15 timmar ungefär, och sen ska du dricka sockervatten och sen sitta o glo på vårdcentralen i två timmar? Hade  precis druckit upp glaset med lösningen och tänkte "puuh, äntligen har man det här överstökat!" men neeeej, då kommer sköterskan och säger "tyvärr måste man dricka två glas, hehe." Fan vad gott.. trodde jag skulle spy när jag hade druckit upp det andra glaset. Men som tur väl var så gjorde jag inte det, då hade jag antagligen fått göra om alltihopa.
Men de två timmarna gick snabbt, satt och spelade quadrapop på mobilen, helt besatt av det spelet haha.


Iförrgår kväll tittade vi på Angelicas teater. Hon spelade död hora.. hm. Haha, men hon var jätteduktig. Hon hade en liten present till mig, tihi. Coolaste nappen - född hårdrockare! Awesome !! Tack Angelica!

 

Gravid i vecka 28
(graviditetsvecka 29)

Du har klarat av 70 % av graviditeten
Du har 83 dagar kvar till förlossningen

 

Bebisen

Bebisen är nu ungefär 25 cm från huvud till stjärt, 40 cm från topp till tå och väger omkring 1300-1400 gram.

Hjärnan fortsätter att utvecklas och bildar nu alla veck och vindlingar som karaktäriserar en fullt utvecklad hjärna. Håret på bebisens huvud blir längre.

 

Man kan nu få en antydan till om bebisen vill komma ut med fötterna eller huvudet först. Bli inte orolig om det visar sig att den ligger med fötterna nedåt; det finns fortfarande tid för den att vända sig, och din läkare kan också försiktigt försöka vända på bebisen.

Du

Översta delen av din livmoder är nu c:a 7,5 cm ovanför naveln och din viktökning ligger förmodligen mellan 7 och 11 kg.

Du kommer förmodligen att besöka MVC varannan vecka från och med nu, även om det varierar från landsting till landsting. Vecka 28 utförs en del viktiga tester, som t.ex. om du har graviditetsdiabetes, järn och rhesusfaktor för att se om du är Rh negativ eller positiv, och om du kommer att behöva gammaglobulin efter förlossningen för att förhindra att din kropp bildar antikroppar mot din bebis blod.

 

Bara jag som tycker min mage är liten, haha!?

 

Det känns som om min mage växt hur mycket som helst på bara ett par dagar, haha.
Vad tycker ni, ser man att jag är i snart 7e månaden? (:


och kan lägga till att imorse tyckte bebis det var jätteskoj att sparka på mammas
urinblåsa så att jag nästan kissade i sängen, haha!

Bebisen

Den här veckan blir din bebis drygt 23 cm från huvud till stjärt och väger omkring 900 gram.

Efter att i en månad har haft ögonen slutna så börjar bebisen att öppna dem under denna vecka. Ögonen är nästan helt färdigutvecklade.

 

Bebisen kommer att fortsätta att bilda underhudsfett, även om det vid den här tiden fortfarande är ganske liten och tunn. Vid förlossningen kommer den att ha samlat på sig tillräckligt för att klara den tuffa världen utanför livmodern och för att få det typiska rultiga bebisutseendet.

Blodkärl bildas i lungorna för att förbereda dem på ett liv utanför livmodern. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng, moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja det allt större fostret. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.

Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu har c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser.

Du

Övre delen av din livmoder är nu c:a 6 cm ovanför din navel, och du kommer fortsätta att växa ungefär 1 cm per vecka. Om du har ätit balanserat och närigsriktig kost har du förmodligen gått upp omkring 7-10 kg fram till nu.

Eftersom bebisen ligger högre upp i buken nu så kan det hända att du ibland upplever att det gör ont under revbenen.

 

 

Har bara ett tips till er som är gravida: Njut av graviditeten! Trots att det gör ont i ryggen och dina fötter svullnar upp så är det värt det i slutändan. Jag älskar att ligga och titta på min mage när bebisen rör sig, det är så mysigt. Folk ber mig förklara hur det känns när den sparkar men det går inte, det är något man (förhoppningsvis) får uppleva själv.

.. men har inte känt att jag har så mycket att skriva om, och somsagt så blir det bara trist att läsa om något totalt ointressant.

Någon frågade mig ifall jag dricker under min graviditet och svaret är:
Absolut INTE! Innan jag visste att jag var gravid hände det att jag drack på några fester, men det kan väl ingen anklaga mig för. Men när det började märkas och mamma trodde att jag var gravid så slutade jag dricka. Det skulle aldrig falla mig in att dricka nu, jag skulle aldrig förlåta mig själv ifall något hände under graviditeten eller om barnet tog skada av det. Usch, hemska tanke.. Så nej, det gör jag verkligen inte och jag klarar mig alldelles utmärkt! Samtidigt är det kanske lite trist att sitta helt nykter på fester när alla andra dricker vin och öl. Men så trist är det inte att jag skulle offra mitt barns hälsa för att vara full en kväll, herregud.

Kom på en sak, hur kul det kommer bli sen om några år när hon/han vill åka till djurparker, vattenland och tivolin osv för jag ÄLSKAR ju sånt! Tråkigt att man växer upp så snabbt och inte gör sånt längre .. Men det ser jag absolut fram emot! När jag var mindre och jag var hos pappa på somrarna i Karlskrona brukade vi alltid åka till ett ställe som heter Barnens Gård, där har de pooler med vattenrutshkanor, jättestora studsmattor och hoppborgar. De har även getter och hästar (kanske fanns mer djur, kommer inte ihåg) som man fick rida på! Jag tror att vi var där nästan varje dag (man kunde köpa säsongskort) då det inte regnade. Pappa tyckte kanske inte det var så roligt haha, men jag stormtrivdes där. Så dit lär vi åka många gånger när det blir aktuellt!


Nu ska jag äta pyttipanna hade jag tänkt, sen ska jag följa med mamma på något grejs om hur man kan tjäna extra pengar på att informera folk om företag på nätet..? Aja, men det blir inte fören runt 7.
Nu har jag i alla fall uppdaterat lite!

Det är bara 15 veckor kvar tills min bebis kommer! Det går så snabbt, fast ändå inte haha.  Och jag går som vanligt och oroar mig för hur barnet mår, om det är något fel osv. Men sålänge barnet rör sig varje dag så är det nog inga fel (: Ska till mvc imorgon och lyssna på hjärtat och sådär, och jag behöver antagligen inte oroa mig. Men det gör jag i alla fall. Sådan har jag alltid varit, tror alltid det värsta. Även fast barnet är så tryggt det kan vara, inuti min kropp så känns det ändå som om jag inte kan skydda det tillräckligt. Vet inte hur jag ska förklara vad jag menar, men kan man se sitt barn så märker man ju oftast om något är fel, men nu när det ligger här inne så vet man ju inte direkt.

Usch drömde en mardröm här om natten, att någon tog min bebis ifrån mig efter födseln och jag fick inte träffa henne på flera månader! Vaknade upp helt svettig. Inga sånna drömmar mer tack..

Många frågar mig om jag är nervös inför förlossningen, och ja lite. För att det är ju första gången jag går igenom en förlossning, så det är helt nytt och man är ju alltid nervös inför nya saker. Specielt sånna här smärtsamma, haha. Sen också för att något kan gå fel under förlossningen, det vet man ju inte. Som tur är har ju vetenskapen kommit så långt idag så skulle någonting gå snett så finns det skickliga läkare som kan ta itu med det på bästa möjliga sätt.

Men mest nervös är jag ju för hur det kommer att gå efter förlossningen! När man ska hem och ta hand om det här lilla livet. Hur man ammar och byter blöja och sånt där kan man ju läsa om och det är nog inte särskilt svårt att lära sig. Men hur man uppfostrar dem rätt, vad man får göra och absolut inte borde göra i närheten av barnet. Även sen när det blivit lite äldre och man ska vara stöd och rådgivare åt sitt barn när den kommer med frågor osv. Tiden då den blir tonåring vill jag inte ens tänka på, herregud.. Jag menar, jag vet ju hur jag var mot min mamma för något år sedan och hur jag fortfarande kan vara ibland. Man kan verkligen få sina föräldrar att känna sig värdelösa. Vad de än gör eller hur de än gör, så gör de ALLTID fel haha. Men det är ju 13 år kvar tills dess så behöver nog inte tänka på det just nu!

Hur som helst tror jag att allt kommer bli jättebra, specielt då jag har stöd av min familj och mina vänner - och specielt från min mamma som vi ska bo hos. Eftersom att hon är en skitbra mamma så tvivlar jag inte på att hon kan hjälpa mig att bli en bra mamma. Hon är jätteglad för det här och berättar att hon ska bli mormor för alla möjliga människor hon träffar, haha. Vissa börjar till och med gråta när hon berättar det, för de tycker att det är så underbart, aaw.

Oj nu blev det liv i magen! Haha, nu är karatekungen igång igen ;D Ibland kan man se jätte tydligt på magen när det rör sig där inne, ska se om jag kan filma det någon gång då det rör sig ordentligt så kan jag lägga upp den på bloggen om så önskas (:

• Första dagen for din senaste mens var 14-May-2009
• Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 18-Feb-2010 (Vattumannens tecken)
• Du är gravid i vecka 24+0
• Bebisen väger c:a 701 gram. *
• Bebisen är c:a 31.8 cm från hjässa till fot.
  
• Du har klarat av 60% av graviditeten.
• Du har 111 dagar till förlossningen.
• Din första trimester varar från 14-May-2009 till 12-Aug-2009
• Din andra trimester varar från 13-Aug-2009 till 10-Nov-2009
• Din tredje trimester varar från 11-Nov-2009 till 18-Feb-2010

Bebisen

Den här veckan är din bebis c:a 21,5 cm lång från huvud till stjärt och väger omkring 750 gram.

Ansiktet är i stort sett färdigbildat. Ögonen sitter på sin plats även om ögonlocken fortfarande är slutna. Öronen har också de funnit sin slutliga placering och sitter nu där de kommer att sitta vid förlossninen.

 

Håret på huvudet fortsätter att växa och ögonfransar bildas. De flesta dragen ser nu ut som de kommer att göra när din bebis föds. Eftersom den blir allt rundare så finns det allt mindre plats i livmodern att göra kullerbyttor och piruetter.

Bebisen övar sin andning genom att andas in upp till en liter fostervatten per dag i de mognande lungorna.



111 dagar kvar, det ni!
Min mage är mer bred än utputande. När jag ser bilder på andra tjejer som är i v. 24 så tycker jag deras putar ut MYCKET mer. Men det är väl olika (:


(gravidkalender)

Håller på och bakar kanelbullar i brist på annat att göra, kan inte sitta vid datorn HELA tiden. Får se hur de blir sen.

Det är några stycken som skriver att det hade varit roligt om jag kunde skriva oftare och lägga upp fler bilder
mitt svar på det är: Jag skriver när jag känner för det, när jag har något i huvudet som jag vill dela med mig av. Ingen idé för mig att skriva något totalt ointressant bara för att uppdatera, för det tycker ni nog ändå inte är kul att läsa. Och bilder, tja det är inte så mycket mer att se än min mage (om ni vill ha bilder om graviditeten)? Skulle också vilja se mer men det kan jag inte. Jag ska försöka att uppdatera oftare, men somsagt då måste jag vara inspirerad att skriva också.


Sen tycker jag det är skitkul att folk ställer frågor till mig angående graviditeten, men det blir lite tjatigt för mig då folk stället samma frågor hela tiden, haha. Så tänkte att jag ska skriva de vanligaste frågor jag brukar få + svaren.


Hur långt gången är du?
- Ca 24 veckor, alltså nästan 6 månader.

När fick du reda på att du var gravid?
- Det fick jag reda på för tre veckor sen ungefär, då jag var i vecka 21.

Så sent får man väl inte göra abort? Hur kände du då?!
- Nej det får man inte, bara om det är någon sorts missbildning på barnet som tillslut kommer leda till att det dör. Men jag tror ändå inte att jag hade velat göra en abort ifall jag hade kunnat. En jag känner har berättat om en gång när hon gjorde en abort och hon var deprimerad ett par veckor efter det. Det skulle jag också bli, det är ju ändå sitt eget barn man dödar? Kanske inte är rättvist att säga "döda" men för mig hade det känts så (är dock inte emot aborter).

Vad sa dina föräldrar när du berättade det?
- Jag skrev somsagt ett mejl till mamma som hon läste när hon var på jobbet. Men när hon kom hem så fick jag en stor kram och hon sa "Jag ska bli mormor!" och skrattade lite. Min pappa tog det nog lite hårdare, tror nästan killar är lite känsligare för sånt där. Men han har nog smält det, och jag vet att båda två stöttar mig i det här oavsett vad.

Vem är pappan?
- Det är min förra pojkvän Jimmie. Vi var tillsammans i 6 månader.

Kommer han att finnas för barnet?
- Ja, det säger han att han vill och jag litar på det. Skulle han ändra sig är den största förlusten hans.

Hur blir det med skolan nu då?
- Är inte helt säker på det än, ska ha ett möta med min mentor och SYV nästa vecka (tror jag) och då ska vi prata om allt vad gäller skolan. Jag vet bara att jag ska forsätta till jul, men hur det blir efter lovet det har jag ingen aning om.

Var ska du bo någonstans?
- Jag ska bo hemma, med min mor. Vi har ett extra rum så i stort sätt står tomt, så när barnet blir lite äldre så blir eget rum inga problem (; Har dock inte tänkt bo hos mamma tills barnet blir tonåring direkt, men jag får ta en dag i taget.

Vet du om det är en kille eller en tjej?
- Nix tyvärr vet jag inte det , skulle vilja veta. Spelar dock ingen roll vad det är för kön på bebisen, men det hade varit kul att få veta.

Har du tänkt ut några namn än?
- Ohja, har suttit och skriver alfabetiska namnlistor haha, men har två namn jag fastnat för: Liam om det är en kille, och Chanelle om det är en tjej. Sen vet man ju inte hur det blir, min moster t ex var fast bestämd på att hennes son skulle heta Sixten men när hon väl fick hålla i honom för första gången så tänkte hon "nej det här är ingen Sixten, det är en Jakob", så det blev Jakob helt plötsligt (:

Sparkar barnet där inne än? Isf, hur känns det?
- Haha ja, det är skithäftigt! Ibland är det bara en mesig liten stöt inne ifrån, men ibland (oftast) så kan man känna riktigt ordentligt hur den lever där inne , vrider och vänder på sig och gör kullerbyttor haha :D


Just nu kommer jag inte på fler frågor, har ni några andra frågor är det bara att skriva (:

Har suttit och spelat backpacker med pappa, haha. Nu vet jag inte vad jag ska göra, snart gå och lägga mig eller titta på en film, är trött.

Har tagit en bild på ultraljudsbilden, man ser inte så jättebra men ni kanske kan se vad som är huvud, näsa och mage? (:


Rätt häftigt sånt här , även ifall man inte ser särskilt mycket (:





Förövrigt har jag gått upp 7 kilo, inte mer nu tack! :( kommer få sån hängmage efteråt...
Så såhär ser jag ut (vecka 23+1 tror jag det är nu..?)

.. Tåget går halv 7 (: ska vara där tills fredag, sen åker jag och pappa hit för han ska hämta min lille Zigge :/ (kisekatten). Mamma tycker det är bäst att lämna bort honom för barnets skull när det kommer. 18 februari är der beräknat att han/hon ska komma! Lääängtar!
Gjorde ultraljud i onsdags och allt såg jättebra ut, fick se det lilla lilla hjärtat som kämpar på där inne (: Fick med mig en bild också, kan lägga in den på bloggen när jag kommer till pappa, för nu har jag tyvärr inte tid.

Tack förresten, till alla i skolan som är så glada över det här och som tar hand om mig haha ;D

Men nu ska jag packa det sista och sen ska jag åka till stationen!
Ha ett härligt lov, det ska jag ha! (:

Mhm! Sitter här och hostar hysteriskt som en tant.. hungrig som f*n är jag också men för sjuk (lat) för att göra någonting att äta.
Vet inte redigt vad jag ska skriva, är så seg så känner inte för att skriva överhuvudtaget men får väl offra mig då (:
Var hypernervös igår, inte av någon särskild anledning, men jag bara grät och grät tills jag somnade. Jag var så orolig för att någonting ska hända under de här sista månaderna, att något går fel och "plötslig spädbarnsdöd" har man läst ett och annat om och då blir man ju inte direkt lugnare. Som tur är ska jag till mvc imorgon och få allt bekräftat (ÄNTLIGEN!). Det är den värsta känslan att gå omkring att oroa sig, specielt när det gäller ditt barn! Det är sjukt hur man kan älska någon så MYCKET utan att ens träffat eller sett henne/honom.

Dessutom känns det som om jag är 30.. att jag bara hoppat över 13 år av mitt liv. Går och tittar på barngrejer och blöjor, ler åt alla söta mjukisdjur och kläder som man vill köpa hur mycket som helst av! Liksom, oktober förra året såg ju helt annourlunda ut.. då var väl min största oro hur dåligt det skulle gå på ett läxförhör eller något. Nu är det ju helt andra bullar! Nu måste jag hålla koll på vad jag äter och hur mycket jag äter, (sånt sket jag fullständigt i innan) och jag får inte göra vissa saker osv. Jag trodde ju inte i min vildaste fantasi att jag skulle sitta hemma med stor mage och le så fort det rörde sig där inne när jag var 17 år. Men nu är det såhär, och trots att det var helt oplanerat så är det här det bästa som hänt mig, tro det eller ej (: Längtar till februari som in i!

Men nu ska jag titta på teve och se om jag hittar något o tugga på.. byee (: