Inspiration

.. för min del i alla fall, fast det tar en evighet för mig att somna nu för tiden. Ligger och tänker så mycket på det här. Är så jävla glad och samtidigt orolig, för man ska ju egentligen göra en kontroll vecka 18 och se så att allt är okej, och jag är redan inne i vecka 22 och har inte gjort det än, har fått en tid hos mödravården på tisdag nästa vecka. Och jag är så nojig om allting! Tror alltid att det är något fel, tänk om jag får missfall, eller om bebisen inte mår bra - fatta hur jobbigt det är att behöva vänta en vecka tills man får reda på att allt är okej! en vecka känns som ett år! Men förhoppningsvis står allt helt rätt till.
Ska också få reda på om det är en flicka eller en pojke. Vissa vill ju att det ska bli en överraskning, men jag kan inte vänta fyra månader på en sån överraskning, vill veta nu! Men jag känner på något sätt på mig att det är en flicka (:

Oj, nu håller det här på att bli en riktig mammablogg.. inte riktigt meningen. Eller i och för sig skriver jag om mina tankar och åsikter i denna bloggen och just nu är detta det enda jag tänker på!

Men ska försöka rikta tankarna på något annat, vilket lär bli svårt (;
Nu ska jag kolla på Carolina Gynnings program "Dagens man" och sen ska jag försöka sova!
Godnatt på er (: ♥

Det känns så skönt att alla (i alla fall de flesta) vet om det här nu. Har berättat i skolan nu med och det var många som ville känna på magen, sa grattis och ställde massa frågor haha (:
Så tack alla som sagt Grattis och önskat mig lycka till , det värmer mycket! ♥

nu ska jag göra som igår - ta fram smör, brödrost och bröd och ställa på vardagsrumsbordet och rosta macka efter macka! Är nyfiken på hur mycket jag har gått upp i vikt, hjälp..

Btw, har suttit och tänkt på lite namn (:
Flicka: Adele eller Chanelle
Pojke: Liam eller Hampus

Ååh, haha jag längtar, helt sjukt!!!

Nej, inte på det sättet (jag är inte lesbisk!) utan detta gäller något helt annat.

Förra torsdagen (10 oktober) gjorde jag ett besök hos kvinnokliniken då min mamma (främst) trodde att jag var gravid. Hon sa att jag åt jättemycket, jag hade gått upp i vikt, min bröst hade växt jättesnabbt och jag hade fått rätt rund mage. Jag själv hade inte tänkt på detta överhuvudtaget, specielt då min mage har en tendens att svälla upp då och då, specielt efter att jag ätit och det kan ibland ta ett tag innan den blir som vanligt igen.
Hur som helst, jag fick träffa en doktor som gjorde en gynekologisk undersökning på mig och sedan ett ultraljud. "Du är gravid, i vecka 21.." (!!!!!) Vecka 21, alltså 5e månaden.. jag har aldrig blivit så chockad i hela mitt liv. Jag tror jag satt och stirrade in i väggen 3 min utan att blinka en enda gång, jag har aldrig blivit så förvånad. 5 månader, utan att ha märkt någonting!?
Det första som slog mig var "Hur ska jag kunna berätta det här för min mamma?!" Hur kommer hon reagera när jag inte ens själv vet hur jag ska reagera?!" Har det gått så långt som 21 veckor så får man ju heller inte göra en abort, dock spelar det inte så stor roll, för jag hade antagligen inte velat göra en abort ändå.

Men jag var ju tvungen att berätta, hur visste jag inte. Jag har alltid haft svårt för att berätta saker för min mamma, då jag inte vill att att hon ska känna sig besviken och arg över mig. Så jag kom på den (skitfega) idén att skicka ett mejl. Så jag skrev ett mejl till henne på fredagen, skrev att jag inte visste hur jag skulle berätta det här för henne öga mot öga och därför gjorde jag det såhär. Hon läste det när hon var på jobbet.

Jag var så rädd att hon skulle komma hem och gråta och vara arg och ja jag tänkte det värsta! Så jag i stort sätt smög omkring i lägenheten när jag hörde att hon kom hem. Men det första hon sa, till min förvåning, var "Jag ska bli mormor!" och gav mig en kram! Jag trodde inte mina öron! så vi satt länge och pratade om det här, och hon sa "Vad som än händer så kommer jag alltid att finnas vid din sida, tro aldrig något annat! du kan berätta precis vad som helst för mig!" Att höra det här var en sådan STOR lättnad för mig och jag var så glad! Jag skulle bli mamma! Eller, jag ska bli mamma!

Anledningen till att jag går ut med det här på min blogg är delvis för att jag kände att jag var tvungen att skriva av mig! Graviditeten är det enda jag tänker på, jag har händerna på magen hela tiden och jag läser böcker om graviditet och jag läser på internet! All rädsla har försvunnit och nu är jag bara GLAD! Har knappt förstått det än, jag har en liten människa inuti mig.. det är helknäppt! Och i februari kommer den här lilla människan ligga i min famn (:

Men den främsta anledningen till att jag berättar är för att jag vet att både mina vänner och en del av min släkt som jag kanske inte har så bra kontakt med läser min blogg. Ännu en gång väljer jag att skriva istället för att berätta öga mot öga! Men det är lättare såhär. Nu slipper jag gå omkring och berätta för allt och alla, nu vet många och de lär antagligen föra det vidare.



Så nu vet alla (: