Inspiration

okej, äntligen har Molly somnat puuh.. Ibland har hon sina stunder då hon bara skriker (oftast för att hon är övertrött) och då är det vääldigt svårt och tar lång tid att få henne tyst. Jag har alltid haft så kasst tålamod så när hon får sina skrikanfall kan jag försöka i två minuter sen får jag panik och vill skrika själv. Då ger jag henne antingen till Jimmie eller någon annan som får försöka. Men nu idag insåg jag att mitt tålamod håller längre än vad det gjort förut. Jag gjorde en påse nudlar och under tiden jag åt dem hade Jimmie henne i sin famn. Hon skrek och skrek och skrek. Jag gjorde mat och hon suttade på flaskan i 5 sekunder i streck sen skrek hon, försökte igen, 5 sekunder, skrek. Nehepp.. Så jag samlade kraft och tog henne i famnen, vyschade och vaggade och hon tystnade allt eftersom. Hon kunde knappt hålla ögonen öppna, tillslut somnade hon. Jag var lika lugn under hela tiden. Så just nu känner jag mig som superwoman med sövande krafter, för det här är inte likt mig!