Back in the game..

.. för nu fungerar nämligen min dator igen!!! Happy som fan nu! Var tydligen något fel på modemet men nu är det fixat, thank god. Måste ju ha min dator! Mindre skoj är följande:
- Jimmie har åkt till smögen, kommer på fredag. Visst kan det vara hälsosamt att vara ifrån varandra någon gång men trist ändå.
- Jag ska upp och jobba imorn klockan 7 och ska cykla så måste upp klockan 6!  Jobbar (eller ah slavar!) nämligen på Ryhov sjukhus produktionskök för 3600 kr för tre veckor! Alla andra får 5600 för samma tid.. menmen. 
- Det finns ingen, och då menar jag INGEN mat hemma! Typ knäckebröd och ett halvt mjölkpaket ehm..  Eftersom att när mamma köper mat till mig tar jag alltid med det till Jimmie för att jag i stort sätt bor där.. så när man kommer hem igen finns det inget! Mamma är dessutom inte hemma på två veckor så hon kan inte handla. Hon skulle sätta in pengar men gud vet när hon gör det.. 


The big problem:
- Nu är det såhär att jag är en person som .. tja hur ska man säga.. När jag gör någonting så ser jag alltid till att göra det så bra som möjligt för annars tycker jag inte att det är någon idé att göra det alls. Att bara satsa halvt är inget för mig. Problemet är dock att jag aldrig gör något! Alltså, jag säger alltid "Ja nu ska jag banne mig se till att göra det och det och si och så." Blir det någonsin så? nix, ´det blir alltid att jag tänker för mig själv "Äsch jag hinner göra det imorgon". Men inte fan blir det av dagen efter heller, och inte dagen efter den heller! Har jag en deadline dessutom så gör jag det alltid precis i slutet. Ta till exempel skolan. Jag skolkade jätte mycket några månader innan skolavslutningen. Varför vet jag inte men nu när jag tänker tillbaka blir jag så arg på mig själv. Hur som helst så gjorde det ju såklart att jag kom efter i många ämnen och fick många IG varningar hemskickade en efter en. Det var inte fören precis innan avslutningen som jag tänkte att "shit det här fungerar inte, vad håller jag på med?" Så jag tog reda på vad jag skulle behöva göra för att slippa få icke godkänt och gjorde mitt bästa för att inte få det. Lyckades rätt bra, Blev två IG men har aldrig tidigare fått eller ens varit i närheten av att få ett. 
Det är så surt för jag, mamma, mina vänner vet att jag klarar av allt! Jag har kapaciteten till att klara av precis vad jag vill, skulle till och med klara av att bestiga mount everest (ni förstår vad jag menar) om jag vill men jag är för lat för att göra det. Så nu ska jag verkligen, VERKLIGEN se till att skärpa till mig ordentligt för jag vill verkligen lyckas i livet, vill inte sitta där när jag är 40 och undra vart mitt liv tog vägen, sitta och ångra att jag inte gjorde det och det. Det är min största fasa. Så nu blir det skärpning med ALLT! With or without anyones help!

Godnatt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0